Jag är fortfarande förvirrad i det här ”singellivet”. Jag har ju haft långa förhållanden sen jag var 13-14 så att vara ensam är något helt nytt för mig känns det som. Men jag saknar verkligen inte Adam (vi är kompisar och pratar då och då), utan saknar mer att ha någon man kan mysa med liksom. Dock så söker jag ju inte efter ett förhållande just nu eller är desperat utan tänker ta det som det kommer. Jag tänker ta tag i andra saker och försöka att bara bry mig om mig själv ett tag. Fast sen skulle jag ju inte heller tacka nej till min drömprins liksom, om det skulle komma en kille som verkligen tog mig med storm så får de bli så ju. hahah..
Jag har väldigt lätt för att sluta bry mig om någon, på sistone har jag blivit så mycket starkare. Om jag blir intresserad av en kille och han kanske gör något dumt så har jag väldigt lätt för att skita i honom och gå vidare utan att ens bry mig. Något jag tycker ni tjejer (killar också) ska tänka på är att alla förtjänar att få den här speciella uppmärksamheten från någon för sig själv. Alltså om t.ex. en kille ger dig massa uppmärksamhet, visar intresse osv. men sen ger han samma uppmärksamhet till andra tjejer så ska ni skita i honom, för det är inte rätt. Bara för att man är singel så har man inte rätt att leka med andras känslor ju. Det hände mig för ett tag sen, en kille verkligen sökte efter min uppmärksamhet, han ringde mig varje kväll, smsade hela tiden, ville träffas osv. och eftersom att många killar skriver till mig så kändes inte han så särskilt speciell för mig.. tillslut träffade jag honom och jag fick ju upp ögonen för han, blev intresserad och kanske till och med fick lite känslor.. Men när han nu äntligen fick uppmärksamhet från mig och att jag visade intresse så gjorde han som dem flesta killar gör, börjar dryga, dissa och ger andra tjejer samma uppmärksamhet. Ashole. Jaja, som tur var så brydde jag mig inte så mycket, blev mest irriterad på att han slösade min tid!
Jag dagdrömmer (som nog de flesta tjejer gör haha) att någon kille verkligen ska ta mig med storm, typ trycka upp mig mot väggen, dra fingrarna genom mitt hår, titta in i mina ögon och sen börja förklara hur mycket han tycker om mig och varför och sedan börja hångla med mig. hahaha, de kommer aldrig hända men drömma kan man ju alltid? Jag vill ha som i förr i tiden, då kunde killen gå fram till en tjej han tyckte var fin och fråga om dem skulle kunna gå ut på dejt sen fråga efter hennes nummer, nu skriver man på facebook typ ” tja snygging, ses hos mig och kolla film?” ah, jävligt romantiskt… Jag tycker om när en kille är ärlig om allting, typ berättar precis hur han känner, om han är arg, ledsen eller glad. Jag vill att han ska kunna säga ifrån om jag gör något fel, eller om jag är lite dryg. Jag ska ändå inte säga så mycket då jag har väldigt svårt för att visa eller berätta hur jag känner, om jag någon gång berättar för någon hur jag känner så är denna person speciell för mig. Jag öppnar mig inte så lätt helt enkelt.
En riktig jävla drama queen är jag haha. Jag kan förstora och överdriva småsaker ibland, få humörsvängningar och tro att allt är fel helt plötsligt. Fast det har dock blivit bättre nu ju starkare jag blir, för jag har börjat se allting positivt.
Några frågor? ställ dem här -> http://ask.fm/emiliaangergard
