Jag tänkte att jag skulle berätta för er om en grej som jag egentligen lagt åt sidan för att jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det egentligen är. Ni är som mina vänner, ni har följt mig ända sen jag var 14/15 och nu när jag tänker efter har jag ändå delat med mig av så mycket till er. Ni har fått följa med mig genom alla olika typer av motgångar och framgångar som breakups, kroppshets, hat, när jag blev drogad och min panikångest. Sen är det såklart att ca 9/10 av mina inlägg faktiskt består av lycka och bra saker som händer. Man väljer som sagt själv vad man vill fokusera på och då har jag faktiskt alltid valt att höja dom bra sakerna i mitt liv!

Dom senaste månaderna har varit väldigt tuffa för mig, från och till. Jag har typ tappat min väg, mitt självförtroende och hur man fokuserar på det som är bra i sitt liv. Och jag tror alla har känt någon gång att man förlorat sin motivation och inte riktigt vet vad som gör en lycklig längre. Sen är jag en sån person som har väldigt lätt för att låta mina tankar springa iväg, vilket är både positivt och negativt. Jag är en tankspridd person som vill mycket, jag har många drömmar och mål som jag vill uppnå. Men jag har fastnat och tappat bort alla dessa positiva tankar som gjorde mig till den där glada och spralliga personen. Jag känner inte igen mig själv längre utan känner mig tom och svag. För jag har alltid varit den tjejen som är stark, inte bryr sig om vad andra tycker och alltid haft ett bra självförtroende helt enkelt. Jag har blivit mer van att vara ledsen än att vara glad, jag har blivit obekväm med att göra vanliga saker i vardagen som att gå upp på stan, göra en aktivitet osv. för jag orkar liksom inte med denna ständiga ångest som tar över mig. Sen känner jag mig ensam och skäms över att prata om sånt här för då känns det som att jag framstår som en svag person. Att jag nu kan sitta ner och skriva detta är ett stort framsteg för mig, för det hjälper mig att på något sätt se vad som är fel och då kan man sedan göra något åt det. Anledningen till varför jag också skäms att prata om det är för att jag innan varit en person som sett detta som en svaghet, men så är det ju inte såklart.

Jag vill på något sätt hitta tillbaks till den jag var, men är lite vilsen hur jag ska göra det. Nu hoppas jag bara på att jag kan lägga allt detta bakom mig och se framåt istället, att bara fokusera på det som är bra med mitt liv och även hitta fler bra saker till mitt liv! Och en av dom bra sakerna är alla ni läsare! Ni förstår nog inte hur mycket det betyder att ni följt mig alla dessa år, när ni skriver så fina saker till mig eller kommenterar här på bloggen ♥

Har ni någonsin tappat bort er själva? Vad gjorde ni då för att hitta tillbaks?