Hej, Är ni kvar??? Det är sjukt vad mycket saker som förändras, speciellt det här med bloggen. Det känns som att jag glider ifrån det, jag uppdaterar aldrig längre för jag finner ingen tid men om jag verkligen vill satsa så kan jag det såklart. Förut satt jag nästan hemma själv jämt och BARA bloggade, då gled jag ifrån mina kompisar. Jag sa nej till det mesta och jag hade även en pojkvän som begränsade mig. Nu är det som att jag får leva ett normalt tonårsliv, jag har nog aldrig varit såhär social och sällskapssjuk i hela mitt liv. Har alltid varit den som hellre ville sitta själv inne på rummet.. Jag tackar ja till typ allt nu och har verkligen the time of my life. Men dessutom så har fler erbjudanden osv. öppnat sig nu den senaste tiden, bland annat till bloggen. Jag kommer ABSOLUT INTE lägga ner bloggen om ni tror det!! Frågan är bara hur länge är man heartbroken egentligen? För ibland kommer det fortfarande upp, dessa hemska minnen och allt som hände, det har gått 2 månader snart?! Jag tror jag förträngt det för mycket, bara tänkt på att ha kul men sen när man är ensam så kommer ju allting upp.
Jag är så vilsen, vet inte vad jag vill med mitt liv längre. Jag älskar bloggen och alla dessa roliga jobb med kläder, så någonting med det såklart!! Men jag blev lite för seriös för tidigt i mitt liv som sagt, redan vid 13 års åldern började jag jobba, hade pojkvänner, satt bara hemma typ och satsade på detta och jag ångrar det självklart inte!! För kolla hur långt jag kommit, det är sjukt. Jag tar typ igen allt jag missat de senaste åren, alla fester och spontana resor jag tackat nej till för att jag haft en pojkvän liksom.
På tisdag flyttas bloggen till en ny bloggportal btw
Du kommer nog vara heartbroken ett bra tag. Blev själv dumpad för typ två månader sedan och det sög. Hårt. Jag och mitt ex ar dock hittat tillbaka till varandra. Men jag kände exakt samma som du. Allt var toppen när man var med vänner men så fort man blev själv så kom allt tillbaka och det är inte alls kul. Man får bita ihop. Jag gjorde en plus och minus lista. Vad han var bra på och mindre bra på. Kollar du sedan bara på det dåliga ett tag så kommer det nog går rätt fort. Men vi alla har ju olika sätt att sörja på!
Kram på dig
Emilia jag är 15 och har letat efter jobb en massa redan sen förra året, lyckades få sommarjobb men har du inte något tips på hur jag kan få något annat jobb? Vad jobbade du med från början?
Hugs to you Emilia <3 Sometimes life is really hard but everythings gonna be okay. I'm sure you're strong woman :)
Herregud du är nitton (!!!) och pratar om hur mycket du ”har missat”! Vaddå missat? Du har ju för tusan inte tagit studenten ens! Att ha pojkvän osv är ju helt normalt i den åldern! Men visst att flytta ihop var ett stort steg men samtidigt finns det ingen som kan säga att något är de ”normala”. Se de positiva! Nu tar du studenten, du ÄR fortfarande ung (även om de verkar som du hypar över att va nitton) och har all tid i världen på dig att ta reda på vad du vill med ditt liv! Ta de som de kommer och gör sådant som DU tycker är kul! Resten kommer av sig själv, jag lovar ;)
You need Jesus. He is the way, the truth and the life. Trust me, my heart and life changed after meeting Father’s love from above. It is amazingly powerful and your heart will find peace, joy, love and hope. I was kind of against all of this before. And he changed me, wrecked me in my darkest place and put His hands around me at my weakest moments. He totally amazed me and I’ve lived 5 month without fair, anger, doubt and quilt.
Att läka sina sår tar tid, hur klyschigt det än låter! Du måste veta att du inte är ensam, jag har varit där, du är där, tusen andra har varit där! Att komma över någon är bland det svåraste, att vara stark när man egentligen inte orkar. Men jag lovar dig, den dagen du är över honom kommer du vara starkare än någonsin, rikare på erfarenhet! Klarar jag det, klarar du det