att gå vidare

Jag känner att jag kan öppna mig här så let’s go.. Ni vet ju vad som hände för ca 3 veckor sen nu, det tog kål på mig. Jag låg och grät i flera dagar, kunde inte äta, jag fick sova hos mamma för jag kände mig så ensam. Ja, jag har seriöst aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då, det kändes som att ingen förstod mig, att jag var den enda som fått hjärtat krossat liksom. Dom som fått sitt hjärta krossat vet nog exakt hur jag kände mig, man trodde att det aldrig kulle bli bra igen, det kändes omöjligt! Men det blir bättre, det är sjukt vad fort det har gått för mig och jag antar att jag är starkare än vad jag trodde. Sen beror det ju också på vad som har hänt och jag kan som sagt inte gå in på detaljer på vad som hände.

Jag grät ut i dagar, sen sov jag hos kompisar varje dag och försökte hitta på saker och jag gjorde det jag kände för helt enkelt. Jag bara tänkte på mig själv, det som var så otroligt viktigt var att inte tycka synd om sig själv eller fine de första dagarna kanske men inte mer än så. Kompisarna ska inte heller tycka synd om dig, dom ska trösta men sen ”fuck him, vi kommer ha så kul, vi gör det här… osv.” ,ja ni förstår!

Ett bra inlägg om att gå vidare -> http://rodeo.net/niotillfem/2013/04/att-komma-over-nagon/

Det är så skönt att många skrivit till mig, lämnat kommentarer och kommit fram till mig för att visa att jag inte är ensam om detta och sagt att allting blir bättre. Ni har faktiskt hjälpt mig så otroligt mycket, tack, tack och tack!!

Nu mår jag bättre och är starkare än någonsin♥