För många år sedan var jag lite random, eller nä kanske inte eftersom att det var ändå väldigt typiska tonårsfasoner jag gick igenom. Jag hade hål i näsan och även medusa piercing en gång. Jag hade rött hår 2 gånger också, sen svarthårig, sen brunett, sen blonda slingor haha jag ändrade på mig 24/7, jag hittade inte mig själv helt enkelt. Jag nopprade även ögonbrynen så mycket att dem var bara 2 cm korta och 2 mm tunna, det såg förjävligt ut nu när jag tittar tillbaks hahah. Hur som helst är jag glad och ångrar inte någonting av det jag gick igenom den tiden, jag hittade ju mig själv tillslut.
Jag var riktigt kreativ gällande allt, hade dock bara mjukisar och stora kläder till skolan så att ingen skulle se hur smal jag var, sen när jag kom hem så bytte jag om till modekläder och sminkade mig överdrivet och lyssnade på nevershoutnever, tog sedan massa bilder med min asdåliga mobilkamera.. tillslut fick jag en systemkamera och det var det bästa som hänt mig typ, det var så jag fann min hobby och fritidsintresse. Jag hade redan då testat taekwondo (2 år) sen fotboll och dans eftersom att alla klasskamrater gick på det och jag ville också vara bra på något.
Men foto blev mitt fritidsintresse, jag tog så många bilder och jag ville så gärna dela med mig på något sätt och då skapade jag en blogg. och när jag insåg hur roligt det var med webbdesign så satt jag hela kvällarna och pysslade med det, jag ÄLSKADE det! Jag hade säkert 100 olika bloggar, visste inte vad dem skulle handla om än, hade många olika typer av bloggar innan jag bestämde mig för att ha endast en där jag skulle ha blandade teman. Jag tog inte det inte så seriöst då, ville bara dela med mig utav mina vardagliga problem och mina kreativa bilder. Jag var så sjukt osäker i mig själv under den tiden, jag gick ju bara i mjukisar eftersom att jag fick så fula kommentarer i korridorerna i skolan ang. mina ben osv. Sen när jag började ta kort på mig själv i outfits så insåg jag hur större jag såg ut i bilder, det blev som en annan värld, där jag kunde vara någon annan, där ingen såg hur smal jag egentligen var. Så jag började ta kort på det jag älskade, MODE. Mode är något jag brinner så jävla mycket för, att experimentera med olika färger, tyger och hitta sin egna stil liksom.
Hur som helst så blev bilderna på mig riktigt bra, jag såg skitsnygg ut om jag ska vara ärlig, jag blev sammanfattat skitbra på bild och på så sätt fick jag många läsare. Sen började jag jobba med mig själv utanför bloggen, träna och bara försöka känna mig mer bekväm med mig själv och nu sitter jag här och mår så jävla bra. Jag är fortfarande underviktig, det kommer dagar då jag känner mig skitful men jag mår bra, bättre än vad jag gjorde då! Jävlar vilken text hahaha
åhåå, så har vi alla varit tror jag :) Osäkra på vilka vi är! Älskade verkligen när jag fick en webcam <33
Jag håller med föregående, vi har nog alla varit osäkra på oss själva någon gång. Men jag tänker att det är skönt att det hände när man var ganska ung, nu mår man så himla bra och tack o lov att man slipper den perioden i livet när man är äldre. Hur konstigt hade det inte varit om t.ex. en person på en arbetsplats betedde sig som vi ”unga” gjorde i tonåren :)
Det gör så ont i mig att läsa att du gömt dig i kläder för att folk har varit så elaka! Gud vi är ju så många som skulle döda för din snygga kropp! Är glad att du trivs i dig själv idag och sluta för guds skull inte att fota dina outfits för du inspirerar så mycket! Finaste Emilia!
Jag känner verkligen igen mig!
Jag har varit underviktig sen 5an till 9an ungefär. Människor trodde jag hade anorexia, vilket jag faktiskt inte hade. Jag åt som vem som helst! Att bli kallad planka, och få höra av människor man inte känner att man har dem smalaste armarna dem någonsin har sätt var verkligen inte kul.. Att få höra att man är benig är lika illa som att få höra att man är tjock! Dock sen gymnasiet började jag gå upp, och nu är jag normalviktig. Vilket känns skönt, dock är det ganska synd att man inte kan låta människor se ut som dem vill utan att döma :/
Kraaam
Har det som du hade det då..Fast går trean på gymnasiet och har haft det såhär i några år..
Men va.. Du ska veta att du är så himla fin Emilia, dom som har kallat dig massa saker och kränkt dig för att du är ”smal” var förmodligen därför för att dom själva skulle vilja se ut dom du gör ❤
Du är vacker precis som du är, glad att du har hittat dig själv och trivs bättre nu! Kram :)
Tycker du ska vara stolt precis som du är! Helt seriöst du är skitsnygg bruden!!
Tycker att det är så tråkigt att man ska sätta in folk i fack som ”underviktig” och ”överviktig”, så länge man inte mår dåligt av det själv och det skadar din hälsa så spelar inte numret på vågen någon roll. Jag har alltid varit liten till växten, både när det gäller längd och vikt. På i princip alla hälsokontroller jag har gjort hos skolsköterskan genom åren så har jag fått höra att ”jag måste tyvärr sätta in dig i facket för underviktiga” och att jag ska ”äta upp mig” och komma tillbaka efter några månader så att skolsköterskan kan se att jag har gått upp i vikt och är ”normal”. Jag har aldrig gått tillbaka, för jag kan inte äta upp mig och jag tänker inte försöka gå upp i vikt genom att trycka i mig massa grejer när jag ändå inte är hungrig. Alla är vi födda olika, jag är född med en bra ämnesomsättning och en icke kraftigt byggd benstomme. Jag äter hur mycket god mat som helst och överdrivet mycket sötsaker, men jag går inte upp i vikt. Kanske kommer jag att göra det när jag blir äldre eftersom ämnesomsättningen oftast försämras med åren. Men jag tycker det är så tråkigt att personer alltid ser mig som underviktig, jag mår bra, jag svälter mig inte utan äter gott och njuter av livet och jag tycker heller inte att jag ser underviktig ut. Jag är 160cm lång och väger 47kg, många gånger mäter dom mig inte ens utan dom tittar bara på min vikt och säger sedan att jag är underviktig för min ålder. Jag tror att det är viktigare att kolla på min vikt i förhållande till min längd istället för att kolla på min vikt i förhållande till min ålder. Men världen är bra skev och mår man bra och lever hälsosamt så ska man aldrig behöva klassas som underviktig eller överviktig enligt mig. Alla är vi byggda olika och vi kan aldrig ha samma vikt, så det där med ”normalviktig” är bara skitsnack och inget som jag vill veta av.