Det är nu jag har fattat att jag verkligen har flyttat hemifrån, att jag inte bor hos mamma längre. Det hugger i mig, jag blir så ledsen men är såklart lycklig i lägenheten jag delar med min älskade Adrián. Men jag saknar mamma, något enormt! Någon annan som kände så när ni flyttade hemifrån? Eller är jag bara så otroligt mammig?
Min mamma är väldigt ung, hon fick mig när hon bara var 17 år (hehe dags för mig snart.. eller nä). Så hon har alltid förstått mig och stöttat mig under dessa jobbiga tonårs år, hon visste vad jag gick igenom och gav mig råd. Jag berättar ALLT för henne, alla detaljer, jag har aldrig haft hemligheter för henne. När jag och min lillebror var små så sov vi hos henne nästan varje natt haha, vår (inte min riktiga) pappa jobbade natt så mamma kände sig ensam så vi sov hos henne och kollade på Desperete Housewifes och Ugly betty! Hon är väldigt rolig enligt mig haha, vissa tycker att sina föräldrar är pinsamma och jobbiga men min mamma är faktiskt knäpp på ett bra sätt. Hon är den som stöttat mig med att följa mina drömmar också, t.ex. bloggen. Hon är så förstående och har jobbat på Kappahl i över 10 år så hon om någon vet vilka trender som är inne just nu. Hon har gett mig så många tips att det faktiskt är pga. henne som jag är så modeintresserad som jag är idag.
Det är en grej som jag tror att jag inte har berättat för er läsare, det är att min riktiga pappa är död. Han dog när jag var ungefär 5-6 år, och hur han dog och vad som hände under den tiden är så hemsk. Den tiden var väldigt jobbig för mamma, men hon räddade oss, hon är min hjälte. Den här händelsen vill jag dela med mig till er, då liknande händelser sker överallt men ingen gör något åt de, men det får bli någon annan gång.
Anyway så var jag och hälsade på häromdan(dem bor bara 20 min bort…), min hund hade verkligen saknat mig så han gav mig ett sån varm hälsning. När jag skulle gå så stod han där med svansen mellan benen, och jag satte mig fort i bilen där jag bröt ihop totalt. Och ja, jag är sådär super överkänslig utav mig, har alltid varit och kommer nog alltid vara.
Jag och mamma har såklart kontakt varje dag haha, hon har stenkoll om vad som händer i bloggvärlden och på instagram, hon meddelar mig direkt om någon lägger ut min bild, eller om något annat spec sker hahah.. :D Min mamma är bäst. ♥
Här är min mamma bara typ 18-19 år tror jag!
Här är det en bild när hon gifte sig med Toni vilket är min låtsas pappa idag, Är jag och mamma lika? Jäääättemånga ser likheter mellan oss haha
På tal om inget så flyttade dem ihop efter endast 2 månader (!) och är nu gifta och har varit tillsammans i typ 14 år tror jag, känn på den ni era kärlekstvivlare som kommenterade om mig & Adrián!! hahah
Fint att du delar med dig. Går in på din blogg flera gånger om dagen(beroende) och älskar din stil och ditt utseende och nu din inredning! Du ger mig otroligt mycket inspo. Det är så olika hur man reagerar nör man flyttar. Men att du blir ledsen ska du egentligen se på ett bra sätt. Det betyder att du har en trygghet och något som du bryr dig om. Det är inte alla som har det. Visst är det jobbigt och man kan länkat hem så mycket, till hur det var förr men livet kan inte alltid vara detsamma. Du ska ju nu bilda dig ett eget liv.
Och för övrigt är din mamma och du lika. Hon är väldigt vacker och det är du med, du har fått det av din mamma.
Ta hand om dig!
Det är bara 20 minuter bort… jag flyttade 80 mil ensam från min familj ”bara för att” (jobb, utveckla mig etc) samma dag som jag tog studenten. Du kan ju gå hem när du vill. Visst att det inte känns samma, men ha kvar ditt rum hos dina föräldrar så kan du gå dit när som helst? Jag har fantastiskt bra relation med både mina föräldrar och storebror, jag saknar dem varje dag och åker hem varje månad för att umgås med dem. har bott hemifrån i 1 år nu. 20 minuter är ingenting
Jag har inte träffat min mamma på över 1 år och vi har egentligen ingen speciell kontakt heller. Mycket som har hänt under mina tonår som gjort att jag tyvärr aldrig kommer få tillbaka den kontakten jag en gång hade med henne. Men jag blir så otroligt berörd av det du skriver om din mamma i denna texten. Hon kommer antagligen få tårar i sina ögon för det fick faktiskt jag. Har alltid haft en uppfattning om att du jobbat hårt för att ta dig dit du är idag och mycket har du nog fått från din mamma som fick dig vid så ung ålder. Din mamma kan inget annat än att vara stolt över dig! Till och med jag är stolt över dig och vi känner inte ens varandra haha. Tack för att du delade med dig av denna texten.
vilket fint och ärligt inlägg. Älskar mixen av mode, yta & sånt här lite djupare och personligare. Jag är minst lika mammig som du, trots att jag är 24, haha. Och vi pratar varje dag! Du kommer vänja dig lite att ni inte bor ihop och tycka det är okej med. Jag och min mammi fick ännu bättre relation när jag flyttade och vi slapp sånt där vardagsgnabb liksom ;)
Jag och min pojkvän flyttade ihop när vi varit tsm i endast 1 månad. Den 12e oktober har vi varit tsm i 5 månader och bott ihop i 4! :)
Jag var likadan, saknade mamma så sjukt och typ var rädd att hon skulle tro att jag ”lämnade henne” haha.
Är det rätt, så är det lätt! :D Varför skulle man inte flytta ihop då?!
You go, girl!
Jätte spännande att läsa om tycker jag! :)
Så fin ni är!
Åhhh jag känner igen mig jätte mycket i det du skriver :) min mamma var också 17 när hon fick mig och precis som du beskriver det var det så sjukt jobbigt känslomässigt att skiljas ifrån henne och hemmet man var van vid… Men jag lovar att det bara känns så ett tag kanske några månader max och sen vänjer man sig och tycker ist att det är mysigt, härligt och kul att bo själv eller med din kille då. Haha det roliga är att jag också flyttade ihop med min kille då när jag flyttade hemifrån.