När man förlorat sig själv

Jag tänkte att jag skulle berätta för er om en grej som jag egentligen lagt åt sidan för att jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det egentligen är. Ni är som mina vänner, ni har följt mig ända sen jag var 14/15 och nu när jag tänker efter har jag ändå delat med mig av så mycket till er. Ni har fått följa med mig genom alla olika typer av motgångar och framgångar som breakups, kroppshets, hat, när jag blev drogad och min panikångest. Sen är det såklart att ca 9/10 av mina inlägg faktiskt består av lycka och bra saker som händer. Man väljer som sagt själv vad man vill fokusera på och då har jag faktiskt alltid valt att höja dom bra sakerna i mitt liv!

Dom senaste månaderna har varit väldigt tuffa för mig, från och till. Jag har typ tappat min väg, mitt självförtroende och hur man fokuserar på det som är bra i sitt liv. Och jag tror alla har känt någon gång att man förlorat sin motivation och inte riktigt vet vad som gör en lycklig längre. Sen är jag en sån person som har väldigt lätt för att låta mina tankar springa iväg, vilket är både positivt och negativt. Jag är en tankspridd person som vill mycket, jag har många drömmar och mål som jag vill uppnå. Men jag har fastnat och tappat bort alla dessa positiva tankar som gjorde mig till den där glada och spralliga personen. Jag känner inte igen mig själv längre utan känner mig tom och svag. För jag har alltid varit den tjejen som är stark, inte bryr sig om vad andra tycker och alltid haft ett bra självförtroende helt enkelt. Jag har blivit mer van att vara ledsen än att vara glad, jag har blivit obekväm med att göra vanliga saker i vardagen som att gå upp på stan, göra en aktivitet osv. för jag orkar liksom inte med denna ständiga ångest som tar över mig. Sen känner jag mig ensam och skäms över att prata om sånt här för då känns det som att jag framstår som en svag person. Att jag nu kan sitta ner och skriva detta är ett stort framsteg för mig, för det hjälper mig att på något sätt se vad som är fel och då kan man sedan göra något åt det. Anledningen till varför jag också skäms att prata om det är för att jag innan varit en person som sett detta som en svaghet, men så är det ju inte såklart.

Jag vill på något sätt hitta tillbaks till den jag var, men är lite vilsen hur jag ska göra det. Nu hoppas jag bara på att jag kan lägga allt detta bakom mig och se framåt istället, att bara fokusera på det som är bra med mitt liv och även hitta fler bra saker till mitt liv! Och en av dom bra sakerna är alla ni läsare! Ni förstår nog inte hur mycket det betyder att ni följt mig alla dessa år, när ni skriver så fina saker till mig eller kommenterar här på bloggen ♥

Har ni någonsin tappat bort er själva? Vad gjorde ni då för att hitta tillbaks?

5
Share:

11 Comments

  1. juni 30, 2017 / 6:52 e m

    Kram på dig! <3

    • emiliangergard
      juni 30, 2017 / 9:35 e m

      <3!

  2. Jenny
    juni 30, 2017 / 7:17 e m

    Jag sitter i exakt samma sits… jätte frustrerande! Har inte hittat någon lösning än:( hjälper dock att lyssna på josefin och vanjas podd..! Dom pratar mycket om pepp och att våga mm:) sen måste man bara ta tag i det, göra en förändring,ju längre man väntar ju värre blir det. Kram

    • emiliangergard
      juni 30, 2017 / 9:36 e m

      Det är så jobbigt… Tack för tipset, ska lyssna! Hoppas du också hittar tillbaks <3 Kram

  3. Diana
    juni 30, 2017 / 7:20 e m

    Vi alla hamnar i sånna guppar någon gång ibland. Du kommer över det och med dina nära o kära vid din sida

    • emiliangergard
      juni 30, 2017 / 9:37 e m

      Ja det kanske är så… jag hoppas det går över snart! :)

  4. juli 3, 2017 / 4:35 e m

    Trist att höra, hoppas verkligen att det känns bättre snart. <3
    Mitt bästa tips är att hitta det som får dig att må bäst och koppla bort det som i dagsläget får dig att stressa/må dåligt. Exempel en mobilfri dag med vänner och nära, träning (yoga/meditation kan få kroppen att känna sig 'nyduschad' av känslor), feel-good musik, promenader i solskenet….u name it! Eller bara din favoritkomedi där du skrattar tills du gråter.
    Testa sedan under en bra dag att gå utanför din säkerhetszone och lägg märke till hur du reagerar och varför. Varför signalerar din kropp som den gör? Och vad kan du göra för att det ska kännas bättre igen? :)
    Dina inlägg är både inspirerande och du har fantastiska bilder, så hoppas verkligen att allting reder ut sig snart! :)

    • emiliangergard
      juli 4, 2017 / 10:10 f m

      Åh tack så mycket fina du för alla tips! <3

  5. n
    juli 6, 2017 / 12:04 e m

    Hej Emilia, vill bara säga att jag blev sjukt chockad av detta inlägg, för jag vill bara säga att du är en stor inspiration för mig och har varit det, genom läsa din blogg och inlägg har jag lagt märke till hur driven person du är som person och aldrig ger upp och det har blivit en inspiration och kraft för mig som haft hard times! :( Nu är jag bättre och vill tacka dig stort! Detta kan inte vara du.. :)

    • emiliangergard
      juli 7, 2017 / 5:07 e m

      Tack så mycket, vad glad jag blir att du tycker så! Vad bra att du är bättre kram!! <3

  6. juli 8, 2017 / 8:02 e m

    Förstår den känslan som är jobbig,men kommer inte ihåg riktigt hur jag hittade ut men det är viktigt att inse att allting löser sig och inte ha för bråttom utan mer låta det vara så :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *